Föreläsningar och studiebesök i Bassa Reggiana
Barnets lärandeprocess börjar ofta med en händelse som gör att barnet vill söka en förklaring. Barnet söker förklaringar både genom rationellt tänkande och kreativt påhitt. Båda delarna är viktiga. Utefter det skapas en hypotes eller mening. Pedagogen erbjuder nya upplevelser som gör att lärandet fortsätter. Om man bekräfta barnet med ja/nej-information tar man inte tillvara på situationens lärandepotential. Detta synsätt på barns lärande handlar om att man drar ut något ur barnet, snarare än att fylla på.
Förskolans roll
Barnet ska verka i det lokala samhället och behöver socialiseras in i det. Därför är det viktigt att förskolan är en del av närområdet och samhället, inte bortkopplat från det. Förskolans mål ska vara att skapa medborgare. Den sociala karaktären i det området är jordbrukssamhälle som på 70-, 80-talet blev arbetarsamhälle. Det finns historiska, politiska och sociala rötter i ett område. Barnen ska kunna känna igen sig i det samhälle de sedan kommer ut i. Därför är det också viktigt att föräldrarna kommer in på förskolan. Utbildningskulturen måste finnas kvar. Det blir en allt mer individualistisk kultur i samhället. Egoistiskt handlande blir mer utbrett i Italien. Det finns ett stort intresse hos föräldrarna att samarbeta. Familjerna ska kunna handla tillsammans. Det finns en glädje i att göra saker tillsammans, gratis och för alla barns välbefinnande, ”utbildat närområde”. Det är viktigt att barnen känner detta. Barnen förtjänar det. Det är därför man är intresserad av process och nyfikenhet, inte enskild bedömning. Inte presentera vad varje enskilt barn gjort. Man har gruppredovisning. Förskolepedagogik är politik i allra högsta grad. Det är svårt eftersom det krävs att alla är överens.
Den pedagogiska filosofin har tre stöttestenar: pedagogen, barnet/föräldern och rummet. De första frågorna man kan ställa sig är Vad är barndom? Vad innebär det att vara barn? Vad innebär det att växa? Alltså, Vilken barnsyn har vi? Det är viktigt att föra det till ytan. Utefter det kan vi fråga oss Vilken pedagog, förälder, förskola motsvarar den barnsynen? Samhället är genomsyrat av många barnsyner exempelvis barnet som konsument. Vilken pedagog, förälder och förskola motsvarar barnet som konsument? Vilken roll har jag i barnens möte med konsumtionssamhället? Det finns forskning som visar att reklam riktat sig allt mer till barn, och indirekt till barn genom föräldrarna, i vinstsyfte. Ett annat exempel är barnet i relation till könsroller. Vilken roll har jag i barnens möte med könsroller?
Föräldrarna uppskattar inte alltid det vi gör. Men vi måste bemöta föräldrarna. Inte avfärda deras sätt att handla i situationer där vi tänker olika. Det finns något att förstå och jobba med. Vi måste också vara tydliga med vad vi är och vad förskolan har för roll.
Ta stöd av forskning. Tidigare trodda man att människan hade ungefär 100.000 gener, men nyare forskning visar att man endast har ca 30.000 gener. Detta stärker argumentet att barn påverkas mycket av uppfostran och den sociala samvaron. Ett nyfött barn har 100 miljoner hjärnceller (neuroner) när det föds. De hjärnceller som inte används dör. Ett barn som är tre har mycket färre hjärnceller. Detta stärker argumentet att barnet inte är en tom vas som kan fyllas på med kunskap, utan vars hjärna och sinnen måste stimuleras på varierande sätt för att utvecklas. Det finns ny forskning om vad man kallar för spegelceller i hjärnan. Det innebär att när man tittar på vad någon annan gör så agerar hjärnan som om man själv gjorde det. Hjärncellerna aktiveras. Barnet kanske till synes inte är inne i en lärprocess, men kanske ser någon annan och lär sig av det.
Hur tolkar vi Det kompetenta barnet? Blir det en slogan? Det kompetenta barnet är det självständiga barnet. Ett förtroende för barnet som låter oss erbjuda aktiviteter till barnet. Det kompetenta barnet är ett obekvämt barn för de vuxna. Barnet gör upp med vår bekvämlighet, utmanar oss, vår kultur och vår syn på barnet. Det är viktigt att tänka på barnet som en person. Inte i väntan på att förverkliga sig själv. Barnet är här och nu, inte bara förberedande för framtiden. Ett kompetent barn som har möjlighet att möta omvärlden på många olika sätt. Lära in är som att fylla ett tomt kärl. Om istället pratar om att utbilda så handlar det om att dra ut något ur barnet, sätta sig i förhållande och försöka förstå tillsammans.
På 60-talets Reggio Emilia fanns redan många grundläggande tankar. Man tog bland annat stöd av Piaget och Vygotskijs tankar om vikten utav kreativitet och att barnet ständigt växer och får nya utmaningar. Bronfenbrenner har influerat med sina tankar om relationer och system i relation till samhället. Bruners tankar om vikten av återberättande och att bearbeta med många olika uttrycksformer för att gå vidare i lärprocessen. Gardners tankar om multipla intelligenser, att ge värde åt barn som lär på olika sätt och ha en rik miljö för olika intressen och erfarenheter.
Lärande är komplext. Det är små stigar som vävs samman. Olika kunskapsområden är tätt knutna till varandra. Känslor har stor vikt i lärande – emotionell intelligens. Kognitivt och emotionellt går inte att separera. När man känner mycket så lär man sig mycket. Man bör ge mer emotionellt till de äldre barnen och mer kognitivt till de yngre för att bryta, eftersom det ofta är tvärtom. Det är viktigt att vi bryter oss loss från antaganden, är öppna och ställer oss frågor. Samtidigt som vi håller på vissa fasta värden. Inte lära ut och tala om utan lyssna. Pedagogik är inte direkt vetenskap utan bygger på val. Det kräver att vi är öppna för olika synvinklar för att göra medvetna val.
Lyssnande är karaktäristiskt för barn. De är lyhörda för att lära sig av varandra och vuxna. Barnen försöker tolka världen. Den vuxna kan erbjuda en situation. Till exempel ett gemensamt papper till två barn för att skapa relationer i gruppen. Barn forskar. Deras arbete är att växa genom att prova på. Det barnet ser och upptäcker är viktigt.
Ett kompetent barn har rätt till en kompetent vuxen. En vuxen som inte är instängd i sin professionella roll utan lyssnar på vad som finns omkring. En vuxen som förhåller sig till barnet och lyssnar på ett aktivt sätt. När man antecknar ger man ett värde åt vad barnen säger. Det är även viktigt att man stöttar emotionellt och att man är i dialog med barnen. En seriös dialog där man samtalar med barnet som person. Man bör vara aktiv i barnens lek och föreslå alternativ. Våga delta i barnens lek. Det är en relation mellan ett barn och en vuxen men framförallt mellan två personer. En kompetent pedagog vet också när man ska dra sig tillbaka för barnens självständighets skull. Det är bra med kontinuerlig fortbildning. Man lär sig under hela yrkeslivet.
Ibland är dokumentation till för den vuxnes fortbildning och för att lära känna barnet och gruppen. Men också för att utveckla sin syn på barndom. Det är en förändring som vi behöver hänga med i. Dokumentationen gör även att man är närvarande och ger värde år barnens upplevelse, samt lär känna miljön så att man kan berika den. Observationer kan användas till att kasta tillbaka – utveckla verksamheten utefter vad man ser. Man kan även erbjuda mer material till barnet i stunden. För att göra medvetna val behöver vi ha observationer som vi diskuterar med kolleger. Det kan man även göra direkt utifrån erfarenheten av situationen. Dokumentera gör man även för att kunna ta upp gamla spår och koppla tillbaka till det som hänt tidigare och se barnens utveckling. Observationer kan leda till planering av ett tema/projekt. Man kan inte dokumentera allt. Man måste göra ett urval annars tappar man bort sig i det myller som finns i en förskola. Dokumentation är viktig för att förmedla den barnsyn vi har och sprida den till föräldrar och samhället.
När vi dokumenterar försöker vi se relationer, hur allt hänger samman. I slutändan är allt i relation. Relationernas kvalitet är nyckeln i all kvalitet. Det finns ingen utbildning utan frihet och ingen frihet utan utbildning.
Ateljémuseum - Ray of light
Det är en offentlig ateljé knuten till pedagogiken där man utbildar kring ljus. Ljus kan vara svårt att förstå. Det har en vetenskaplig men även estetisk infallsvinkel. Ljus finns alltid omkring oss.
Barnen kommer till ateljén, samlas och får beskriva vad ljus är. De undersöker ateljén innan de samlas igen för att diskutera vad ljus är. Dit kommer förskolor, skolklasser, universitet och pedagoger.
Simon som visade oss runt kunde se en skillnad mellan de barn som hade gått på de statliga förskolorna och de som hade gått i de kommunala Reggio Emilia-förskolorna. Barnen från de statliga frågade inte så mycket frågor, var inte lika aktiva och letade efter rätt svar. Efter några gånger vågade de undersöka mer fritt. Det är dock svårt att göra en utvärdering på Reggio Emilia-pedagogiken eftersom det finns så många olika variabler. Det är svårt att hitta ett mått som passar och syftar till hela barnets utveckling och välmående.
Ljus är på ett sätt osynligt. Vi blir varse om ljuset där det landar. Det är en dialog mellan ljus och material. Beroende på materialet blir ljuset på olika vis. Det är otroligt relationellt. Vi kan utforska ljuset med hjälp av olika material och verktyg. Istället för traditionell problemlösning så fokuserar man på problemställning. Barnen är kompetenta att ställa frågor, hypoteser, undersöka och forma tillfälliga teorier. Ateljén syftar inte till att lära sig vad ljus är utan att lära sig att utveckla kunskap och utforskande. Leken är nära sammankopplad med att utforska. Man kan arbeta båda inne och ute för att få igång en diskussion om vad ljus är. Det är viktigt att vara lyhörd och uppmärksamma det som barnen utforskar.
Vi tittar på en overhead med olika material på. Om några barn börjar undersöka är det inte säkert att de fokuserar på ljuset. De kan laborera med föremålen på overheaden och själva efter en stund upptäcka sambandet med vad som sker på väggen och fråga sig Hur kommer det sig? Pedagogen ställer inte den frågan. Det är inte tabu att ställa frågor, men ledande frågor bör man undvika. Man ska försöka få barnen att själva sätta ord på vad de gör istället för att pedagogen gör det. Situationen som de möter är en provokation. Barnen blir provocerade av en upptäckt som leder till utforskande. Bearbeta gärna upptäckten genom att rita, skriva, berätta eller diskutera efteråt. Om man ger ett rätt svar eller ett färdigt namn så stoppar man utforskandet. Barn lär språk av varandra.
Vi går vidare till en annan overhead som har en behållare med vätska i ovanpå. Barnen kan fråga exempelvis Varför är det en svart kant? (syntes en svart kant runt vätskan på den projicerade bilden på väggen). Som pedagog kan man svara Vet ni andra varför det finns en svart kant? För att främja utforskandet, eller Finns det en svart kant när vi tittar på vätskan på overheaden? Varför? Eller så kan man erbjuda ytterligare material. Finns det en svart kant på plasten om vi lägger på den? Utforska aktiviteter där ett liknande fenomen uppstår. Ha provocerande material tillgängligt. Det rätta svaret hade varit att ytspänningen gör att ljuset inte tränger in lika bra vid kanterna på vätskan, men om man hade sagt det så stannar utforskandet och nyfikenheten.
Vi tittar på behållare med vatten. I en utav behållarna finns en lång smal spegelbil som sticker upp ovanför vattnet. När man tittar på den uppifrån der den bruten ut. Hur kommer det sig? Det kan vara ett roligt inslag i vattenlekar. Spegeln kan även skapa en regnbåge då ljuset reflekteras i den under vattnet.
Vi såg ett bord med dricksglas som satt fast. Glasen var av olika storlek och med olika vattenmängd i och man kunder göra olika ljud genom att gnida ett finger ovanpå glaset. Man kunde även utforska hur ljuset bröts i de olika glasen.
Det fanns några speglar på stativ som man kunde flytta runt så att ljuset från en lampa speglades mellan dem till en sensor som lyste om den fick tillräckligt med ljus på sig.
Vi gick in i ett mörkt rum. På golvet låg fotosensitivt papper av fosfor/arkitektritningspapper (bör finnas i välsorterade pappersbutiker eller fotoaffärer) som absorberade ljus. Om man la sig ner på det och tände en stund för att sedan släcka igen och resa sig upp, så kunde man se ”sin skugga” ligga kvar. Man kunde även rita med ficklampor. Barnen fick undersöka hur pappret/mattan funderade. Det är viktigt att lyfta upp det ett barn säger till hela gruppen och göra upptäckandet gemensamt. Uppmärksamma även sådant som händer av slumpen.
Vi fick ta på oss neonfärgade hattar och annat skoj och sedan gå in i ett rum med neonlysrör och speglar.
När det välkända omvandlas sätts fantasin och motivationen igång.
Projektet Närområdet
Föreläsningen handlar om ett projekt i en mellangrupp (2-åringar). Det året valde förskolan att arbeta med närområdet. Pedagogerna diskuterade möjliga fördjupningsteman: förskolan som ett närområde/samhälle, utforska staden Luzzara, utforska de särskilda kulturella aspekterna i närområdet, betrakta kroppen som ett territorium (Hur nära kan man komma? osv.). Pedagogerna delade med sig av sina olika tolkningar. Vi kan tolka projektet som ett stort träd vars grenar går i olika riktningar. Frågor de ställde sig i början var: Vilken natur är karaktäristiskt för området? Hur förhåller sig barnen till området och dess förändringar? Vilka aspekter är barnen mest intresserade av i området? De gjorde observationer som de dokumenterade och tog med sig till arbetslaget för diskussion och tänker på hur man ska gå vidare. Sedan gjorde de ett återkast – erbjöd nya aktiviteter, miljöer och material. Sedan observerar man igen och fortsätter att arbeta i denna cirkel.
I den första observationsdelen såg man att barnen tittade ut mycket genom fönsterna. Barnen var intresserade av att undersöka höstlöven på gården genom att kliva in i miljön. De tog in löven för att undersöka vidare i ateljén med en liten grupp i taget för att se hur de kroppsligt utforskade löven. Löven användes som redskap i kommunikationen mellan barnen. De var intresserade av hur löven omvandlades när man klev på dem och de smulades sönder. Man tog in löven på avdelningen. De gjorde barnen uppmärksamma på alla sinnena när de undersökte. Barnen smulade sönder löven med redskap de hittade på avdelningen. De försökte se barnens olika strategier för att dela löven. Löven sparades. De hade mycket naturmaterial på avdelningen och pedagogerna hade inte tillskrivit materialet en mening. Omvandlandet av materialet gjorde att barnen fann hur de skulle använda det. De erbjöd andra verktyg för att smula sönder materialen, exempelvis en mortel. Morteln blev viktig, alla ville prova och det skapades en omsorg för löven. Ingen smula fick komma bort. Barnen skapade egna mortlar av material i deras miljö. De tog in rivjärn för att riva kottar som barnen hade försökt ta sönder. Det är viktigt att pedagogerna hänger med i barnens svängningar. Barnen intresserade sig för små detaljer. Då erbjöds ett förstorningsglas. Materialen flyttade sig. En flicka tog med sig materialen till ljusbordet. Barnens undersökningar med hjälp av ljuset gav pedagogerna tankar om att skapa landskap med ljus. Foton på närområdet placerades på overheaden. Sedan satte barnen naturmaterial på overheaden för att utforska vidare. Barnen fick utforska i ateljén med nya inslag. De projicerade bilder på träd i ateljén.
Pedagogerna måste gemensamt bestämma hur de går vidare. De tittar på dokumentationen men de kan också ske spontant. Det är viktigt att respektera barns utforskande i tiden. Ibland har man lite för brottom att det ska hända nya saker på en gång. Intresset för träd fanns hela året. Det är viktigt att finnas i stundens utforskande innan man tar ett steg framåt och följa barnens rytm. Man får hålla tillbaka sina tankar ibland. De barn som inte använder ord får man vara extra lyhörd för.
På avdelningen hade de även fotoböcker om träden som barnen tittade i spontant och på samlingen. Barnen klistrade på naturmaterial på stockbitar som föräldrar hade tagit med sig. Barnen tyckte det var roligare med klistret än själva materialet. De gjorde detta många gånger eftersom det tog lång tid att lära känna materialet. Barnen gjorde egna kompositioner, och i grupp. De gjorde även kompositioner tillsammans med föräldrarna. Det uppstod ett intresse för att rita i materialet med fingrarna. Då erbjöds andra material att rita i, till exempel sand. De ritade även av träden med hjälp av ljusbordet. Det handlade inte om att kalkera utan om att skapa lager. Barnen fick även uppleva kontakten med naturen. De gick ut bland vallmoblommorna och träd som är planterade i rader. De tog med sig vallmoblommorna och bearbetade dem på olika sätt. Barnen malde även dessa. De projicerade blommorna på väggen så att de blev stora.
Projektet Det skrivna språket
Det är bra med ett brett tema med stor komplexitet. I föreläsningen fördjupas vissa aspekter. Man kan bemöta ett tema från olika infallsvinklar, exempelvis pedagogik eller hjärnforskning. Detta tema handlar om det skrivna språket. Barnen uttryckte sina tankar: När vi föds känner vi inte till numren och bokstäverna. Det är viktigt att skriva. Man lär sig att skriva, man måste prova många gånger. Man lär sig skriva när man är liten. Barnens tankar visar att de förstår att skrift är påhittad, att de förstår att skriftspråket är viktigt och att de har en förståelse för processen att lära sig skriftspråket.
Lärande är som ett nätverk med olika kopplingar, inte något linjärt. Vi ska se på skillnaden mellan att lära ut och att lära. När man har perspektivet att man lär ut är pedagogen den centrala. Det är ett individualistiskt och uppdelat lärande. Det liknar lektioner där barnet är passivt. Det är enformigt och man arbetar ofta med reproduktion. Det finns begränsningar för hur mycket pedagogen kan nå ut. När man har perspektivet lärande är barnet i centrum och gör erfarenheter utifrån intresse. Det är varierat och det finns inga begränsningar från pedagogens sida. Det är ett kollektivt lärande med olika material och barnet är aktivt. Ett program handlar om att lära ut medan ett projekt handlar om lärande. I projektet arbetar man utefter denna modell där de olika stegen syns i en cirkel:
Observation Dokumentation
Återkast (aktivitet) Reflektion
Projektinställning (planera)
Lärande är en ständigt pågående process med multipla intelligenser. Kunskap är tätt knutet till kommunikation. Det är viktigt att barnen kan kommunicera sin kunskap. Enligt den Italienska läroplanen ska man erbjuda barnen att närma sig skriftspråket, se skillnad på tecken och ord samt se skillnad på vad som förmedlas och hur det förmedlas. Barnen ska ha möjlighet att skapa/hitta på egna skrifttecken.
Människan har använt sig av skriftspråk i 300.000 år. Skriftspråket är inte en produkt av skolan utan frukten av människans historia. Barnen förbereds från födseln att lära sig skriftspråket eftersom det finns i omgivningen. De förstår vikten av skriftspråket från att de är mycket små, exempelvis genom högläsning. Orden är kraftfulla. Dokumentation med skrift kan göra dem nyfikna långt innan de kan läsa. Bildspråket är tätt knutet till bilder. Utforskandet uttrycks ofta utan ord. Vi behöver vara lyhörda för att kunna lyfta upp det. Skrift är tecken. Tecken är något som behövs för att representera något annat. Tecknet kan målas, ristas, göras av olika material och skapas på olika vis. Fågelspår är också tecken.
Barnen hittade fågelspår och skapade sedan handavtryck i snön för att lämna tecken av dem själva. Barnen möter koder (bokstäver och siffror) i samlingen, när de spelar spel eller på en lista. Barnen gjorde tecken i olika material. Jag gör prickar, sa ett barn. Jag skriver vad Alicia har ätit, sa ett annat när de visade upp sina teckningar. Barnen gjorde självporträtt. Det är en avbildning som representerar personen. Vissa tecken representerar innebörden av deras namn. Barnen är medvetna om att deras tecken inte överensstämmer med våra, men de berättar för oss istället. Barnen börjar vid en tid avskilja bokstäver från siffror. Barnen gick ut och letade efter tecken. De såg skyltar och pilar- De förstod innebörden och deras kommunikativa värde. Barnen hittade symboler överallt. En krok på förskolan såg ut som en 5:a. Pedagogerna gav barnen möjlighet att fortsätta på samlingen. Ett barn tog med sig en måttstock hemifrån. Barnen tog fram symboler på självständigt vis i målning och lera. Pedagogerna delaktiggjorde föräldrarna och bad dem skapa siffror som barnen kunde utforska. Barnen spelade kort. Det blev olika aktiviteter. En flicka skrev sitt namn med rivna morötter under lunchen. Det är viktigt att fånga upp barnens intresse. Ett barn hade med sig en dagbok och skrev upp antalet barn på samlingen varje dag. Ett annat barn skrev upp sina kompisars samtal. Det finns många vardagliga sammanhang då de närmar sig den skrivna koden. Barnen gjorde siffror på stolar när de skulle spela upp en teater. De samlade på bilder av siffror gjorda av olika material som de hängde upp på väggen. Barnen hade egna postlådor med foto och skrift så att de kunde skicka meddelanden till varandra och utforska kommunikation. På 5-årsavdelningen kom barnen överens om olika symbolers betydelse. En tårta betydde grattis till exempel. De hade en köp- och säljhörna som förändrades varje år. Detta året var det en blomsteraffär och barnen hade varit med och bestämt system och pris.
Ordet symbol kommer från grekiskan och betyder sätta ihop. Barnen uttrycker ofta tankar om symboler när de pratar om siffror och skriftspråk. De uppfann fantasisymboler. Exempelvis en vägskylt med en drake på som betyder att det finns ett slott i närheten. Det är viktigt att ta vara på både fantasin och det verklighetstrogna.
Koder är en samling av instruktioner. Koderna finns inom en viss ram/kontext. Där kan de få mening (ex. vägnummer). Barnen skapade egna koder i sällskapsspel för att förmedla spelets regler, samt fotade. De var indelade i smågrupper som hittade på egna regler.
De har inte använt sig av det digitala skriftspråket i projektet. De har arbetat mycket med kreativ skrift då de gjort bokstäver i olika material. De omvandla bokstäver. Ett V blev en glass med tre bollar på osv. Följ upp barnens lärprocess, hur de vidgar sitt lärande. Barnen har stor kunskap om skrift. Man kan använda sig av barnens kunskaper och reflektera tillsammans i arbetslaget.
Om barnen exempelvis utvecklat ett mycket stort intresse för drakar under temats gång så vill de gärna följa barnen och se vilka nya vägar man kan ledas in på för att barnens intresse står i centrum. Men det finns enkla frågor man kan använda sig av för att koppla ihop det med projektet. Till exempel Vilket språk talar drakarna? De viker ofta av men försöker koppla samman. Barnens intresse tillsammans med pedagogernas förslag blir en process. Det är viktigt att samla gruppens uppmärksamhet.
Förskolornas struktur
I Italien finns det statliga, kommunala och privata förskolor. Det är de kommunala förskolorna i området Bassa Reggiana som arbetar efter Reggio Emilia-filosofin. Förskolorna är en organisation samtidigt som de är knutna till kommunen. De är alltså delvis självständiga men påverkas även av kommunen. Reggio Emilia området ligger nedanför Bassa Reggiana. De kommunala förskolorna är uppdelade i småbarnsförskolor med barn mellan ca 1-3 och storabarnsförskolor med barn mellan 3-5. På förskolorna finns tre avdelningar där barnen är uppdelade efter vilket år de är födda. Gruppen byter avdelning varje år för att miljön ska passa årsgruppen så bra som möjligt. Barngruppernas storlek på småbarnsförskolan varierade mellan 10-24 barn per grupp, beroende på ålder. De statliga förskolorna erbjuder endast 3-5-årsverksamhet. De har inte lika hög personaltäthet, ingen planeringstid och föräldrar betalar endast matkostnader. Kostnaderna för föräldrarna kan vara ganska höga på de kommunala förskolorna. På Stella var avgiften 350-500 euro/mån + 5 euro/dag för mat. Avgiften är inkomstbaserad och ser därför olika ut för familjerna. På Birillo var avgiften 50-500 euro/mån beroende på inkomst.
På de tre förskolorna vi besökte var schemat i stort sätt lika. Det vanliga är att föräldrarna lämnade barnen vid 9.00. Då går barnen till sina avdelningar och börjar dagen med samling följt av aktiviteter utifrån årets tema fram till 10.30. De äter lunch 11.00-12.00. Sedan sover barnen i ca 2 timmar, sedan äter de mellanmål. De flesta barnen går hem vid 15.30-16.00. Det går även att hämta barnen innan lunch. Vissa barn har utökad tid. Då får barnen vara på förskolan 7.30-18.00. Mor- och farföräldrar är ofta en del av familjen och hjälper till med barnen. Barnen är vakna mycket senare på kvällen än barn i Sverige och är vana att sova länge på dagen.
Pedagogerna arbetar 35 timmar i veckan varav 5 timmar är barnfri tid. Vanligtvis har man 5 år utbildning. Lönen ligger runt 1200 euro i månaden. Man har ca 30 dagars semester samt under jul- och påsklov. Sjukförsäkring ingår. Mammaledigheten är 6 månader med full lön. Man är två pedagoger per barngrupp. Utöver det har man en anställd per 15 barn, som städar och hjälper till med andra praktiska saker.
Man skolar in 3-5 barn i veckan i början på terminen. Det är en tredagarsinskolning där föräldrarna är med hela första dagen. Den andra dagen lämnar föräldrarna rummet en stund och den tredje dagen går föräldrarna ifrån förskolan under en timme. Under inskolningen använder man sig av de andra barnen och omgivningen. Barnet ska se att förskolan är en intressant plats.
Studiebesök på la Stella
Först besökte vi la Stella som är en småbarnsförskola. Förskolan arbetar för att ta tillvara på utemiljön mer eftersom de inte har en tradition av att vara ute i någon större utsträckning på förskolorna. De har blivit inspirerade av svenskar och holländare som varit på besök och ifrågasatt varför de inte är ute mer. Förskolan har ett stort rum i anslutning till entrén där alla barn tas emot på morgonen. Där kan föräldrarna leka en stund med barnen när de lämnar och hämtar.
Pedagogistan på la Stella berättade om deras projekt om dramatiseringens språk. Temat bestäms alltid i september utifrån pedagogernas gemensamma reflektion kring observationer av barnen. Pedagogerna träffar sedan pedagogistan avdelningsvis för att bestämma ytterligare inriktning utifrån barngruppen. Efter det är pedagogistan med två timmar i månaden för vidare diskussion. I början av ett tema samlar pedagogerna kunskap om ämnet, exempelvis via böcker eller experter.
Studiebesök på Birillo
Det andra besöket gjorde vi på Birillo som också är en 1-3-årsverksamhet. De har inte kunnat fylla alla platser på mellanavdelningen och har därför uppdelningen 1-åringar för sig, 2- och 3-åringar tillsammans på mellanavdelningen och bara 3-åringar i den äldsta gruppen. Förskolan har inget stort rum i anslutning till entrén utan en hall som leder till de olika avdelningarna.
Vanja arbetar som pedagogista på Birillo och berättar om dokumentationen. Viss dokumentation som hänger i entrén är historisk dokumentation som berättar om tidigare projekt och förskolans identitet. Det finns även dokumentation som syftar till att visa barnen utrymmenas möjligheter. Det finns en loggbok i hallen om årets projekt som uppdaterar allteftersom projektet utvecklas. Det finns även dokumentation där barnen kan knyta an till tidigare erfarenheter och bidrar till en röd tråd i projektet. Det finns en dagbok på varje avdelning där pedagogerna skriver om vad som hänt varje dag och lägger in bilder för att återge vardagen till föräldrarna. De gör publikationer i form av häften som föräldrarna får tre gånger om året. Dessa handlar om projektet de arbetar med. Varje avdelning har sina egna publikationer. Dessa skrivs i samarbete med pedagogistan. I publikationerna finns också de värden man arbetar utefter. På 70-talet arbetade de med individuell dokumentation. Nu fokuserar de på relationer och lärprocesser. Man ska kunna hitta det enskilda barnet i den gemensamma publikationen och se barnet i gruppen. En individuell dokumentation återger en bild av barnet som avskilt. Barnet måste ses i relation till kontext. Barnet lär i situationer tillsammans med andra barn.
Vanja berättade om hur det går till barnen ska börja på förskolan. Först har man enskilda möten med föräldrarna om barnen. Sedan har man ett föräldramöte för hela gruppen då man berättar om förskolans organisation och hur man har tänkt lägga upp arbetet. Innan förskolestarten bjuder man också in till social träff där barnen och föräldrar kan lära känna varandra. Under årets lopp har man tre föräldramöten då man samtalar om inskolning, barngruppens relationer eller avdelningens miljö. Det finns temakvällar. Innehållet styrs av föräldrarnas intresse. Man anordnar även fester vid avslutning eller högtider. Driftsrådet organiserar festerna. Där ingår de föräldrar som vill vara med, pedagogerna och pedagogistan.
Den pedagogik som finns har med politik att göra eftersom man gör ståndtaganden i pedagogiken. Det finns en nationell läroplan. I området Reggio Emilia har man en separat läroplan som man till viss del använder sig av i Bassa Reggiana. Många är utbildade i Reggio Emilia eller har arbetat där innan de kom till Bassa Reggiana. Det finns ett starkt samarbete mellan de två områdena och de har samma högsta chef. De vill däremot inte ha Reggio Emilia som enda referens utan även andra länder, exempelvis Sverige.
Studiebesök på Arcobaleno
Vi besökte 3-5-årsverksamheten Arcobaleno. Vid entrén finns ett mycket stort rum med utrymme för hämtning/lämning, skapande, lek och matstunder. Samt en gemensam ateljé. Förskolan har fyra avdelningar med 3-, 4- och 5-åringar för sig och en åldersblandad resursavdelning. Avdelningarna arbetade med olika projekt. 3-årsavdelningen arbetade med identitet. En grupp hade gjort självporträtt. 4-årsavdelningen arbetade med att göra gemensamma presenter till varje barns födelsedag. 5-årsavdelningen gjorde vaser till de nya barnen som börjar nästa termin. Resursavdelningen arbetade med vänskap. De hade ett träd som vän som de gjorde presenter till. Denna dagen hade de samling kring trädet.
Arcobalenos pedagogista samtalade med oss om pedagogens roll. Det är ett ständigt avvägande när man ska lägga sig i barnens skapande. Man kan uppmuntra barnen att hjälpa och lära varandra. I pedagogens roll ingår att föra projektet framåt. Barnen kan behöva hjälp att skärpa sitt öga, exempelvis Ser det verkligen ut så? Eller Hur är formen på ansiktet du målar av? De kan koncentrera sig i det fria om de får hjälp att titta fokus. Vi måste ständigt reflektera kring den vuxnes roll. Barnen behöver stanna upp, koncentrera sig och fördjupa. Vi behöver också detta i dagens samhälle.
Det finns både fördelar och nackdelar med åldershomogena grupper. Fördelarna är att de äldsta inte blir understimulerade. Projekten kan bli lättare att driva. Barnen har ofta liknande intressen och erfarenheter. Miljön kan vara anpassad för liknande behov. Det finns färre olikheter och behov att anpassa verksamheten efter. Samtidigt finns det en mångfald i gruppen även om de är åldershomogena. Alla kommunala förskolor i området han inte åldershomogena grupper.
Viktiga nyckelord i en verksamhetsförändring är relationer och miljön. När man arbetar med att förändra miljön börjar man med den egna medvetenheten, Vilka värden vill vi att man ska kunna återfinna i miljön? Sakerna ska inte vara där för att de är fina. Se hur barnen använder nya inslag i miljön. Barnen är en stor resurs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar